Smarta träd

Smarta träd

I takt med att det byggs nya villaområden, parker med mera, så planteras det tusentals träd i Sverige. Träd som planteras, skyddas och vårdas så att de ska kunna rota sig och bli stora. 3-5 år behöver ett träd på sig innan det klarar sig mer själv. Under denna tid är vatten en av de viktigaste faktorerna för att överleva. Olika träd har olika tålighet för torka så det är mycket kunskap som behövs och speciellt människor med gröna fingrar.

I områden där man planterar många träd ser man då till att det vattnas med jämna mellanrum för att inte riskera att rötterna ska torka och skadas. Tänk om vi då hade träd som faktiskt sa till oss när de börjar bli törstiga?

Det är just detta som Björkhaga Plantskola i Veberöd nu startat. Genom att använda Smarta byar och IoT-systemet i Veberöd så har man helt enkelt kopplat upp träd till nätet som säger till hur de mår! Smarta träd eller hur? Att istället för att gissa sig till när det behöver vattnas, ser man till att vattna när det behövs. Det sparar på vatten, miljö och tid.

Patrick Svensson / Björkhaga Plantskola ”Jag blev överraskad på hur mycket vi kunde lära oss om vatten på så här kort tid. Verkligen lärorikt och det ger oss en större kunskap och en möjlighet att ge våra kunder bättre leverans då vi slipper ta betalt för onödig vattning och även ge träd som mår bättre.”

Detta är ytterligare ett exempel på hur Smarta Byar som testbädd för att göra livet bättre för människor, djur och nu även träd.

Smarta Byar i Kristiandstad

Smarta Byar i Kristiandstad

Som en del i Framtidsveckan i Kristiandstad som arrangerades av Krinova och C4 Energi, fick vi möjligheten att visa upp vad vi i Smarta Byar gör.

Det var livsmedelsbranschen med flera som hade samlats för att se om IoT (internet of things) kan vara något som kan undelätta och förbättra för denna bransch. Jättekul att få vara med och visa upp Veberöd och vad vi gör här. Härligt med flera som var intresserade, bland annat från högskolan och industrin.

 

Larm!

Larm!

Midsommar kl 19… vi får ett mejl med ett larm som säger att vår sensor ute i kornas ho inte är full…

Början till detta projekt var att förra året på just midsommar, så gick pumpen isönder och korna gick ut genom stängslet och man fick avbryta sin midsommarfest och svida om till stövlar mitt i natten. Att det händer just idag är ju inte bara sant! Ödet eller? Tur är det att vi denna gång mäter och faktiskt får en varning innan korna är helt törstiga! Vi hittar snabbt felet… ett dåligt batteri som vi byter. En timme senare är pumpen åter igång och paniken kan lägga sig.

Det visar att tekniken snabbt kan löna sig och att det fungerar. Det hade kunnat ta dagar annars innan vi hade upptäckt det och nu kan det lugnt repareras.

Våra mätningar fortsätter och vi upptäcker en kul sidoeffekt. Vi har nämligen två nivåer på sensorerna. En som ligger precis vid ytan och en som ligger ca 10 centimeter under. När korna kommer för att dricka så dricker de lätt några hundra litet i ett nafs. Detta syns i våra mätningar om man tittar på grafen längst ner. Där ser man hur de med jämna mellanrum kommer för att dricka, samt att pumpen sen återfyller. En lärande statistik.

En midsommar som faktiskt kändes riktigt bra att få vara ute och hjälpa kor! 🙂

 

 

I drift

I drift

Vårt första skarpa projekt är nu i drift! En mätning som vi kallar Koho. En vattenho för Annas kor som nu övervakas med larm om vattnet skulle ta slut.

Rent tekniskt är detta intressant, för dels så visar det upp vad teknik som är gjord för att kunna skicka meddelande på långa sträckor som till exempel rymden. Att en sensor som går i ide och endast vaknar upp när det är bestämt för att då skicka ett meddelande ger väldigt bra batteritider. Vi pratar typiskt 5-10 år! Att denna teknik kan föras ner i myllan bokstavligt talat ger nya perspektiv och möjligheter som vi inte ännu ser. Redan nu håller Smarta byar på med fler spännande projekt som vill använda oss som testbädd. Vääääldigt spännanden sådana som vi snart kommer att visa upp här!

Den första uppkopplingen går i vårt fall från en mast mitt i Veberöd. Där sitter en Lora-sändare som sensorer kan koppla sig till. Vi testar just nu ett system som heter Yggio från Senstative och en fuktgivare från Sensefarm.

Vår fuktgivare skickar data till vår mast som sedan kopplar detta vidare till nätet som vi i sin tur kan få tillgång till via mobil eller pc.

Ut från systemet får vi en hel del data. Mottagningskvalitet, batterispänning (kan tex larma när det behövs bytas batteri), position och givetvis fuktgivarna. Vi har placerat en givare precis vid vattenytan, vilket gör att värdet går upp och ner då vattenytan rör sig. Den använder vi för att få rörliga data och att se om själva vattenytan ändras. Den andra sensor är placerad 10 cm under vattenytan och är den sensor som ger larm att nu är det tomt eller på väg att bli tomt.

Enkelt eller hur 😉  Tänk er alla vattenkar som finns i Sverige som hade haft nytta av detta.

 

 

Tomma kar

Tomma kar

Vi håller i och för sig på att testa olika sätt att mäta, olika avstånd, mottagningskvalitet för sensorn och mycket mer när vi får en mätning av sensorn som visar låg fuktighet. Karet är tomt… mycket tomt! Runt karet står kor som undrar vart vattnet tagit vägen. Att en pump stannar tillhör ovanligheterna, men när det händer är det på riktigt! Kor behöver vatten och det mycket!

Att vi kan mäta fukt ända här ute på en åker en bra bit ifrån sändaren visar att tekniken fungerar och att det går att få larm.

Härligt! Nu tar vi testerna vidare och provar ut bästa montering av sensorn!

Koho

Koho

Att ha vatten att dricka är väldigt viktigt som alla vet. Även kor behöver vatten och det mycket. Många bönder har därför system som pumpar upp vatten från brunnar, sjöar och liknande. Ett gäng kor dricker lätt 1000 liter om dagen, så det är viktigt att det fungerar. Men vad händer om det inte fungerar då? Ja, upptäcker man det inte så är det faktiskt panik. Korna kommer att gå igenom stängsel för att få sitt vatten och då är det brått minst sagt.

Då kan det vara bra att ha en liten fuktsensor uppkopplad via nätet som kan ge larm till bonden att det faktiskt är tomt i vattenhon.

För första gången, använder vi en sensorn i detta projektet som är kopplat via ett så kallat LoRa-nätverk. LoRa som är ett Low Power Radio Network, är ett system som kan koppla upp batteridrivna sensorer. Sensorerna har typisk drifttid på flera år och kan kommunicera på långa avstånd.

Bonden Anna Kristoffersson i Veberöd är först med att testa denna applikation och det har redan varit behjälpligt för henne. Tekniken kommer att användas till fler tester i området och vi tror på en liten revolution inom lantbruk kan vara på gång.